~ Eva ~

Jag önskar jag vore en morgonmänniska.

Det är jag inte och jag kommer aldrig att bli det. Jag avundas de som hoppar upp klockan sex på morgonen och tycker att livet är underbart. Visserligen mår jag mycket bättre nu än förr i tiden och om jag ska något så har jag olika knep för att komma upp, mestadels väckarklockor som jag måste stiga upp för att stänga av.

Dessutom tycker jag livet är ganska uselt när jag vaknar.

Å andra sidan krävs det inte mycket för att jag ska tänka “åh…en ny dag och jag ska göra det och det och det och fy tusan vad roligt det ska bli”. Det jämnar väl ut sig.

I dag kommer första kunden klockan 13, jag har haft tid att vakna och känna mig sur, äta frukost (havregrynsgröt, jag nästan dör om jag inte får gröt med havremjölk på morgonen - andra säger “du är hälsosam” medan jag själv tänker “vem vill äta något annat”), ta en promenad och nu njuter jag av kaffet.

I går fick jag ytterligare mer besked, jag får betala ytterligare 1500 för något som jag egentligen borde vara fri från. Det är inte så mycket att be för. Min kollega Therese säger jämt “det är väl något man ska lära sig av”, och jag tänker att jag är snål i hjärtat och att jag är “ha-galen” och allt annat. Totalt 8500 på knappa två månader till något som jag inte ens har använt eller nyttjat.

Folk kommenterar min cykel och själv tänker jag lite bittra tankar. Hur har jag råd? Det har jag inte, jag nyttjar min checkkredit som jag lovat mig själv att aldrig mer göra - jag hade tänkt avsluta den för det kostar mig 400 kronor om året att ha chansen att ytnyttja de pengarna. Turligt nog gjorde jag inte det. Jag har lite sparpengar men det är inte mycket och jag vill inte röra dem, istället tar jag från Checkkrediten och hoppas kunna fylla upp hålet på några månader.

Det var inte så jag hade tänkt mig min årsbudget.

Å andra sidan är jag frisk och jag har fått behålla mitt jobb, jag är tacksam för det. Jag är tacksam att jag inte hamnat i Kronofogdens register på grund av någon annan och jag är tacksam att banken litar på mig och ger mig den här krediten.

Det blir bättre, det här är absolut sista gången.

Jag ser framåt istället, det är lön på torsdag och jag har god mat här hemma. I dag ska jag göra en kycklingrätt där man mixar ihop lök och lite annat som sedan får vara grunden i en kycklingwook, i med kokosmjölk och sedan klart. Det bästa är att jag nästan alltid gör dubbla portioner så har jag till mina jobbdagar. Jag försöker äta huvudmålet mitt på dagen.

Nu en stund i soffan innan jag ska gå ner och massera.

Kärlek till alla!

Jag är diplomerad av min skola.

Både som massageterapeut och masssör. Skolan tillhör dessutom de som är godkända av “Branchrådet Svensk Massage”, det bildades i slutet på 90-talet för att värna om kunskapen. Vem som helst kan gå en kurs för en helg och sedan bli diplomerad av skolan och öppna eget, det finns en del skolor som använder “certifierad” utan att det på något sätt har jag branchrådets certifiering att göra.

Av “Branchrådet Svensk Massage” har jag nu fått mitt certifikat.

Det har jag alltså fått efter att ha genomgått ett prov som min skola inte hade en aning om vilka frågor som skulle komma eller som var de som rättade. Helt oberoende personer har sammanställt de över hundra frågor som jag och mina kurskamrater gjorde, proven samlades sedan in och skickades iväg för rättning.

Jag gick på Hälsoteket i Malmö och det är en skola som alltid har legat i topp med runt 80 % rätt, då och då lär en skola i Linköping hålla oss sällskap på toppen.

Nu kan jag sätta stopp och punkt för den här gången, certifkatet anlände med posten i dag. Jag tror det blir en speciell dag i dag.

Det är längesedan.

Jag hade timmar över. Jag har legat i soffan och läst tidningar, böcker och patat i telefon. Kultursidor, annonser - ja, till och med om tvprogrammen i kväll.

Jisses. Tänk så skönt att det är så här ibland. Kanske går jag på bio ikväll, kanske inte - jag gör som jag vill med min tid eftersom jag är singel och en kväll som i kväll är det fantastiskt skönt.

Nu rött te. Jag skickar kärlek ut i rymden till alla!

För mig är söndagen en extradag.

En present på något sätt. En dag tillgodo. En vilodag. En dag som har ett inbyggt leend. Lägg till att det är dagen efter ett nattpass och jag mår bra utan migränmedicin varken i morse eller när jag vaknade.

Eftersom jag sitter på rumpan tolv timmar på raken i mitt jobb, mår jag bra av att röra på mig. Det blev inte så mycket med det under den tiden jag pluggade. Det var ok och jag tänkte “i februari sätter jag igång”. Fast det blev inte då heller. För mig är det lika svårt varje gång efter ett uppehåll att ta mig i kragen och köra på. Den här veckan har jag, med ett inre motstånd, promenerat runt en timme och tio minuter fem gånger.

Bra jobbat, Eva!

Om jag bara håller ut, bara tvingar mig iväg, i några veckor så kör allt på naturligt av sig själv. Det är de där första veckorna som moståndet är stort trots att jag hela tiden känner hur bra jag mår. Riktigt mycket bättre än att inte alls röra på mig.

I dag tog jag en promenad efter frukost, jag tyckte att jag kunde slippa med mina fyra tillfällen under veckan och med grå himmel och blåst runt knutarna. Fast jag gjorde det och för vart tillfälle går det allt bättre. Snart är det dags för gymet igen. Nu kan jag typ tusen procent mer om muskler än tidigar och det är en stor vinst. En riktigt stor vinst.

På tal om vinst har jag lyckats bra med mina fonder, bättre än medelspararen. Dock är jag låst till de fonder som min bank har. I veckan fick jag Femina och där skriver en tjej som tidigare drev bloggen “Frisk ekonomi”, hon startade bloggen när hon fick MS. Nu är hon krönikör för Femina. Den här månaden var det ett intressant inlägg om hur man får tillgång till ett konto och kan köpa de där fonderna som är värda att köpa. Jag har inte all information ännu, det jag saknar är hur jag ränkar ut vad det kostar att köpa fonder (olika för fond till fond).

Nu har jag hela dagen framför mig att bara njuta. Jag ska stryka och pyssla lite med mina kläder, jag ska skura badrumsgolvet med såpa (jag hanna inte i veckan) och sedan ska jag börja på ett kåseri som jag fick idé till när jag var ute och gick. I morgon har jag en massagedag, fast bara några få kunder. Det ororar mig. Fast Therese, min kollega, hon bara ler och säger “tillit, Eva, tillit”.

Jag tror att om jag gör mitt bästa och anstränger mig för att gå i mål, är det som händer också meningen ska hända. Själv tänkte jag nog mest att “vad ska jag göra i morgon” - jag satt i soffan som ett litet frågetecken.

En skön söndag till alla!

I dag är det vårdagsjämningen.

Det märks. Fåglarna kvittrar som om de vore berusade och på åkrarna ligger snön i strimmor istället för ett helt täcke. “Det var upp mot nio grader varmt i dag”, sa pappa när jag ringde och grattade honom, lägg till ett lätt vårregn så finns konceptet för att snön ska smälta bort. Kvar finns de stora snöhögarna som var några meter höga, de är nere på en dryg meter i alla fall.

Det blir bara en skön dag i dag. Jag vaknade innan klockan skrällde, åt frukost, fyllde tvättmaskinerna och tog en promenad. Nu ska jag duscha och pyssla lite här hemma innan det är dags att sova någon timme innan nattpasset.

Jag skickar kärlek, värme och vårkänslor till alla!

Jag masserade fram till tidig eftermiddag.

Sedan tog jag ett skumbad och somnade bland skummet. Fast det gick bra och sedan trampade jag till Chefredaktören och hojtade “fick du mitt kåseri”. Det hade han fått, fast en dag försent. Det är första gången på fem år som jag har missat en deadline.

Surt.

Fast nu har jag redan lämnat in april månads kåseri kan man säga. Vi satt och pratade en god stund om det ena och det andra och jag blir alltid sporrad till att öka takten på mitt företag när jag pratar med honom. Jag kan säga att jag känner ett stöd från honom. Dessutom har jag gjort något gott den här månaden, jag har gett bort ett presentkort till min kollega som är en av tränarna för några tjejlag i fotboll här i Bromölla. De ska lotta ut det vid något passande tillfälle, det var ingen tvekan att kollegan gillade min gest.

Efter Ica tog jag en promenad på en dryg timme det går lättare och lättare. Under tiden bakades en potatis i ugnen. Perfekt! Det blev jättegott med en fyllning av lätt-cremefraische, gräddfil, purjolök, vitlök och tonfisk. Smarrigt.

Nu återstår bara att njuta av den sköna känslan av en perfekt dag. Jag skickar kärlek och värme till alla!

PS. Ser ni hur solens strålar öser ner över min massagebänk (på det ställe där kunden har sitt huvud), jag älskar min praktik.

Fy tusan.

Vad bara tanken på att jag är helt ledig i kväll får mig att gotta mig. Jag ska skura badrumsgolvet, laga en bondomelett, vattna blommorna, läsa, titta på film och i morgon kan jag sova ut. Första kunden kommer vid 9.30 så fram till nio kan jag äta frukost och läsa mera.

Framåt eftermiddagen är jag ledig och ska trampa till Ica för att handla. Jag är väl lite mer än medelålders eftersom jag ser fram emot “Let´s dance”.

Nåja, nu är nu och om några timmar kan jag gå hem från jobbet. Nu är nu.

Kärlek!

Jag hade en bra dag på jobbet.

Sekreteraren och jag har en hemlighet tillsammans och när jag kom hem tänkte jag ta en fika i lugn och ro för att sedan trampa iväg till yogan. Fast med posten fanns ett besked, jag tänker inte skvallra men jag kan säga att nästan lika mycket pengar som min cykel kommer att kosta mig har jag betalat den senaste månaden för en annan persons slarv.

Det känns inte rättvist. Samtidigt kan jag betala och jag får vara tacksam för det, jag känner mig snål som tänker att jag skulle vilja ha de där pengarna själv.

Trots allt, trots upprördheten och ilskan som transformerades till något “det är så synd om mig” drog jag iväg till yogan. Tack för det.

Yoga är det bästa. Inget motsvarar yoga. Jag blir lugn och hel i själen. Sömnen blir mer “hel”, Kroppen blir mer hel. Ja, “hel” är nog ordet för yoga. Det helar.

Nästa vecka får jag lön, tack för det. Jag skäms som längtar efter lönen trots att jag är över femtio. Jag borde ha det stabilt och lugnt, men en del omständigheter rår jag inte över - eller mer rätt; tidigare beslut har varit felaktiga.

Ibland har jag haft en känsla av mindre värd. Andra har bilar, åker på semestrar och har jämt pengar - de går ut och äter flera gånger i veckan. Jag har aldrig råd med det. Vilket ibland har sin förklaring. Ledsamt. Fast det börjar ta sig. Det här är absolut sista gången. Absolut. Sista.

Yogan har i alla fall tagit ut sin rätt, jag mår bättre och har accepterat det som gjorde mig upprörd. De som är andliga säger att saker händer för att man ska lära sig, men jag kan inte förstå vad jag ska lära mig av att aldrig ha gott om pengar. Nu talar jag inte om “gott-gott”, jag skulle t.ex. och har aldrig festat som Plura på kokain för 3000 eller som jag läste att Måns Zemmerlöv hade köpt shots för 1500 efter melodifestivalen. Till på köpet ska Plura få uppmärksamhet i Skavlan på fredag, han har köpt kokain för 3000 och då får man plats i bästa sändningstid på tv. Hallelulja.

Trots Plura, obehagliga överraskningar och upprördhet så segrar det bästa. Det är jag övertygad om. Yoga - jag säger bara yoga.

Kärlek!

Jag har långlunch.

I dag masserar jag och det är inte fullbokat, det har blivit en långlunch och jag tog en promenad i solen. Snön ligger kvar och jag kan inte minnas när det gjorde det senast i mars månad. Det lär ta ytterligare några veckor innan det är barmark.

Nu till kaffenjutningen innan jag masserar vidare. Kvällen är helt ledig, jag funderar på att gå på bio.

Jag har en staty av Maria och jesusbarnet.

Kanske det kallas figurin? Jag vet inte så noga. Jag tycker i alla fall om den, men smala ljus som passar till tycks inte tillverkas mer. I fotoramen finns en bild på Sara, hon var väl 2-3 år och satt i sin morbrors förarsätet. Fjärilen passar bra, det är en vanlig med ståltråd som jag har fäst och sedan klippt av överbliven tråd.

Kaffet är njutningsfullt.

Sista koppen för i dag. Strax ska jag ta ett tag med dammsugaren, titta till mina blommor som växer så det knakar och kolla lite på min ekonomi. Det är nämligen så att mitt extrarum ser ut som en tornado gått fram och min tanke är att jag under mars ska ta och sortera i böcker och annat som finns där för att under april åka till Ikea och köpa ett skrivbord och en skön fåtölj. Jag vet i tankarna hur det ska se ut.

Tiden går bara för fort och jag har sällan kvällar där jag bara kan vara, jag vill gärna tro att det kommer framöver. Extrarummet stressar mig lite, uppläsningen med Filip stressar mig en aning och mina planer med praktiken stressar mig.

Ibland tänker jag “är det verkligen det här jag vill”.

Kanske blir det bättre när solen börjar skina och jag kan njuta lite mer av cykelturer och stunder på balkongen? Eller är det önsketänkande? Trots allt är det nu och här jag lever.

Åter till verkligeheten, disken väntar och tvättstugan är full med handdukar jag ska ha till praktiken i morgon. Kärlek till alla!